Det här med grannar.

På min gata i staaan..

För er som inte vet så bor jag tillsammans med min man i en fin liten 2:a mitt i centrum i vår stad. Vi älskar vår lägenhet och allt som innebär att bo här. Men att bo i en lägenhet mitt i centrum kan vara dock ganska spännande ibland. Här kommer lite klagande.

Vi bor precis över en urmakare/klockaffär och skomakare. Det innebär att varje morgon vaknar man av ett dovt klonkande ljud. Det är skomakaren som börjat banka på skorna. Det ljudet hör man lite allt som oftast under dagen. Men inte bara det! Klockaffären har väldigt många fina klockor, däribland finns det en stor klocka som ringer varje halvtimme.
I en utav dessa affärer finns det också en söt liten vovve som är så snäll så. Det finns det även i någon utav lägenheterna över oss. Jättefina och lugna hundar. Men ibland händer det att någon utav dem börjar skälla. Vilket retar upp den andra. Därefter följer en lång konversation mellan dessa sötnosar.
Något som inte alltid är så jättekul med att bo som vi gör är att under vinterhalvåret så behövs ju vägarna skottas, särskilt såhär mitt i centrum är det viktigt att vägarna är snöfria tidigt på morgonen. Så runt 5-tiden på morgonen så kommer lilla snöplogen för att väsnas och skrapa bort varenda cm snö på vår kullerstensgata. Det räcker inte heller att bara köra gatan en gång, utan det måste upprepas x antal gånger. Det eländiga skrapet tar helt enkelt aldrig slut (känns det iaf som kl 5 på morgonen).
Vissa dagar är det ju soptömning också. Tidigt på morgonen. Det är inte helt tyst det heller.
När det börjar bli lite varmare i luften tar sig folk ut på gatorna med. Lite längre ner på vår gata ligger ett hotell som har en bar (stans nästan enda uteställe), där tycker folk om att supa sig fulla, gå ut på gatan, sjunga så högt dom kan osv. När sånt här hände blir vi automatisk publik. När det inte är bar-gästerna som väsnas så finns det alltid tonårsgäng som springer runt på gatan tok-fulla.

Vi får även lyssna till mycket skönsång (och inte alltid lika skön) och pianospel mm.
Igår fick vi somna in till dansbands-toner av ett gäng glada (förmodligen fulla) grabbar från ovanvåningen. Det är alltid lika spännande.

Trots att det (uppenbarligen) finns mycket negativt att säga om att bo så som vi gör så älskar jag det här. Inte jättekul alla mornar, men det finns ju ett syfte med skränet. Det positiva med att bo här väger lätt mer än det negativa. Skränet de tidiga morgnarna hjälper mig komma upp ur sängen. Klockorna som ringer hjälper mig märka när en halvtimme har gått och hur mycket klockan är. Varje gång jag ser hundarna eller hör deras små tassar trippa i trappuppgången blir jag lycklig. Jag slipper plumsa i snö varje gång jag går utanför dörren. Att folk är glada, fulla och låter nere på gatan påminner mig bara om att det är sommar som jag älskar så mycket. Mina grannar är uppenbarligen inte såna som passar på att dra hem fullt med folk och festa varje tillfälle dom får, men när dom väl gör det så tycker jag det är ganska kul när man får höra deras skratt och ljuva toner när dom sjunger med i alla låtar som spelas. Så då spelar det ingen roll att kvällen nattvisa blir "Leende guldbruna ögon". Detta var bara de positiva sakerna som kommer med de negativa. Finns så otroligt mycket mer bra att säga om vårt boende, men det blir någon annan gång.

Och ännu en gång är det bevisat att nästan allt negativt kommer med något positivt, bara genom hur man ser på saken.

Frid.